Tar förskolan död på kreativiteten?

Det har nu gått ett år sen jag introducerade iPaden till barnen på min avdelning. När vi började vår projektgrupp så låg ännu användandet av surfplattor i undervisningssyfte i sin linda. Jag spenderade många timmar med att söka appar, spela, radera och fundera på hur jag kan använda de appar jag sparar i ett pedagogiskt syfte. För ett år sedan fanns det inte så mycket skrivet om plattan som ett pedagogiskt verktyg medan man nu kan googla fram en otrolig mängd information i ämnet. Det känns fantastiskt att vi har bidragit och deltagit till att IKT har börjat uppmärksammats på allvar i förskolan! Vår organisation har nu köpt in iPad till alla 7 förskolor och fler förskolechefer i Södertälje kommun har gjort detsamma till sina organisationer. Från att förskolan har legat väldigt efter inom IKT området börjar vi nu ligga i framkant. Och detta har skett på mindre än ett år! Fantastiskt!
Över hela världen ökar användandet av surfplattor och i skolan har man sett att användandet har bidragit till ökad måluppfyllelse.
Jag har funderat på de appar som lyfts fram i olika bloggar, diskussioner och sociala medier. Framför allt appar som ska "lära" barn om bokstäver. Alla appar är uppbyggda på ungefär samma sätt med tanken att vi alla lär på samma sätt. De appar som har högst betyg från pedagoger och högre vetande är appar som belönar på något sätt när det blir rätt. Jag är rätt fascinerad över att det inte finns en debatt om belöningstänket. Däremot finns det en pågående debatt om detta i många andra forum där det diskuteras pedagogik. Varför har det blivit så legitimt att likforma undervisningen? Det är som Ken Robinson säger: "Jag menar inte att om man har fel är samma sak som att vara kreativ. Men om du inte är beredd att ha fel så kommer du aldrig att komma på något orginellt." Vi behöver tänka mer på att fostra kreativa människor och inte följa de konservativa vindar som blåser i utbildningsvärlden. Ta er gärna tid till att se hela Ken Robinsons föreläsning - han är fantastisk att lyssna på

Vad händer med våra pedagogiska idéer när samhället förändras?

Är iPaden/surfplattan ett verktyg som vi tillskriver egenskaper som skiljer sig från andra verktyg vi använder i förskolan? Finns det föreställningar om detta verktyg som vi behöver tänka mycket om? Jag tänker på det jag har skrivit i ett föregående inlägg (och även det andra har uttryckt i diskussioner och bloggar) att surfplattan ska ses som alla andra verktyg vi har i förskolan. De olika verktyg - eller språk om man föredrar att tänka Reggio inspirerat - vi har är t.ex. pensel, pennor, lera, byggklossar etc. När jag tänker på tillfällen då barnen använder dessa saker så är jag inte alltid där som pedagog. Barnen både målar, ritar, skapar och bygger utan en konstant närvaro av en pedagog. Däremot lämnar jag inte alltid de ensamma i dessa aktiviteter, för i sådana fall skulle jag missa alla de tillfällen som ges till en lärande och reflekterande situation tillsammans med barnen. Men eftersom man som pedagog inte kan klona sig och vara på alla platser samtidigt så har barnen inte alltid en närvarande pedagog i alla situationer. Men det jag har märkt i olika diskussioner är att surfplattan verkar skilja sig från detta resonemang. Det känns som om det är lite tabu att barnen använder plattan utan en konstant närvarande pedagog.
Jag har tänkt mycket på detta och brottats med egna föreställningar om hur jag vill att plattan ska användas. Självklart kan jag se, reflektera och diskutera mer med barnen när jag är närvarande, men det känns som att plattan blir degraderad till enbart en spelstund om det inte finns en närvarande pedagog.
Hur ser vi egentligen på det kompetenta barnet - vad betyder detta ord? Är barnet bara kompetent om en pedagog finns vid dess sida? Vad händer med våra pedagogiska idéer när samhället förändras? Kan vi tänka annorlunda? Viktiga och roliga frågor att reflektera över.